Vapenproduktion från reaktorbränsle

2010-04-22

Michael Karnerfors och signaturen AxMi-24 hävdar i kommentarer till mitt inlägg den 16 april att använt bränsle från civila kärn­reaktorer inte kan användas till vapenproduktion. Många hävdar dock motsatsen. I den engelska rapporten från Oxford Research Group 2007, ”Secure energy?”, http://www.oxfordresearchgroup.org.uk/publications/briefing_papers/secure_energy_civil_nuclear_power_security_and_global_warming
framhåller man att framstående forskare med mycken kunskap om kärnvapenproduktion (man namnger ett antal) framhåller att effektiva vapen mycket väl kan framställas av bränsle från civila reaktorer. De framhåller vidare att en terrorist­grupp kan finna det enklare att komma över civilt plutonium än höganrikat uran, och att risken för detta måste tas mycket allvarligt.

I en rapport från 1997 från US Department of Energy, “Non-proliferation and Arms Control Assessment...”, http://www.ccnr.org/plute.html betonas att s.k ”reactor-grade” plutonium med mindre än 80 % Pu-239 kan användas för vapenproduktion. Även om något mer material behövs för en bomb av sådant plutonium, innebär det inga större problem för bombframställning. Pu-240, som bildas när bränslet legat länge i reaktorn, minskar sprängkraften, då det tenderer att reagera i förtid. Man betonar dock att även under ogynnsamma förhållanden svarar en sådan bomb mot minst flera kiloton trotyl.

I en rapport från 1999 http://www.saag.org/common/uploaded_files/paper38.html framhåller man att produktion av vapen från ”reactor-grade” plutonium är farligare och svårare än från vapenplutonium, vilket inte betyder att det inte går. Man säger att både USA och England har testat det.

Ingvar Lindgren